Bygga staket runt köksträdgården

Jag har tidigare förklarat någon sorts krig mot rådjuren. Det är så lätt att stå och ondgöra sig över eländet som dom ställer till med, år efter år samtidigt som man hoppas på någon mirakulöst och det bättring... (typ att grannen får får sig att anlägga en en hektar tulpanodling som helt skulle konkurrera ut mima egna odlingar,  så rådjuren aldrig skulle lämna grannens tomt)  men såna önskelösningar dyker sällan upp när det gäller mig... Istället är det väl bara dags att ta tag i huvudvärken...  Min svärfar hjälpte mig att välja lagom dimension på stöttor till staketet,  ett staket som han trodde skulle byggas runt 15 kvm land,  men som vanligt tog storhetsvansinnet över och jag laverar en staketlösning runt 175 kvm,  är man igång så är det inte så jobbigt att fortsätta resonerade jag och pålade kring ett något större område än vad tanken var från början...

Jag har turen att ha massor av gammalt virke liggande som vi antagligen aldrig kommer att använda till något annat än kojor så jag kan härja vilt i virkesförråden... 

Jag började med att 

såga till spetsar på reglarna. Jag testade med sticksåg, men det var inte så smidigt då virket var lite väl grovt. Det enklaste var att köra med cirkelsågen och ett par tog jag med fogsvansen.




När jag fått ihop en rejäl bunt (jag tror att det gick åt närmare 30 stolpar) började jag att välja ut några rejäla till hörnen. Dom började jag att slå ner och arbetade mig sedan runt området.

För att slå ner stolparna använde jag en jordborr, en stege samt en rejäl klubba.

Jag började med att borra alla hålen för att se att jag inte slog ner i en sten.  När all stolp är nerslagen ska jag näta och sedan sätta en tråd högt upp för att undvika att rådjuren hoppar in. Jag hoppas på att komma upp på höjden 1,85-1,9 m.

Nu när jag kommit en bra bit på vägen måste jag säga att det var enklare än vad jag hade trott att det skulle vara. Dessutom har det känts som en uppgift som varit skön för själen, rådjuren har stundtals gjort mig tokig och att få bygga ut dom känns väldigt befriande :)