Fröså sparris - billigt men långsamt...

Sparris är en underbar växt som har många fördelar...Några av anledningarna till att jag älskar den är:

• Att den är perenn 
• Rådjuren gillar den inte
• Den blir bättre (större härdigare) med åren
• Den sköter sig själv, du kan nöja dig med att gödsla och täckodla marken runt om

På bilden syns några vilsna sparrisplantor som överlevt i min tunnel under sommaren, totalt  bortglömda :/ Nu fick dom lite första hjälpen i en tillväxtbädd som jag kommer att vintertäcka med löv och halm..

Hur gör man då för att få sparris? Det är ett flera år långt projekt så om du misstänker att du inte kommer att bo kvar där du är, påbörja i en kruka så att du kan ta den med dig...

Jag sår min sparris i januari/februari. I pluggboxar i vanlig såjord. Där får dom stå och växa till sig tills det är ordentligt varmt ute.
Därefter har jag flyttat ut dom, ett år hade jag dom i krukor på altanen, det fungerade fint. Ett år stoppade jag dom i jorden på sitt slutgiltiga växtställe direkt, även det gav bra resultat. I år har jag planterat om i något större krukor och låtit dom stå skyddat i växthuset under sommaren, även det med bra resultat. Nu på hösten har jag "jordslått" dom. Bara tryckt ner dom i jorden på en liten söt "tillväxtplats" som jag har... Här kommer jag att hämta upp dom i vår och plantera dom i min framtida sparrishäck... Dock kunde jag inte för allt i livet komma på vart min framtida sparrishäck skulle placeras just nu under hösten. Vi håller på att att renovera och det gör att jag fattar så många beslut så ibland blir det beslutsstop i min hjärna, den vill bara inte fatta fler beslut och sparrisen hamnade där... (Dessutom känns det som ett gemensamt beslut, "vart ska vi under de kommande 15 åren ha en fin sparrishäck, älskade respektive" skulle jag behöva hinna fråga innan jag gräver ett 25 meter långt dike och sätter ner årets sparrisar...(ja, jag har storhetsvansinne!)) Jag har redan grävt ett sånt dike, det finns i min köksträdgård, men då rådjuren inte ger sig på sparrisen ser jag ingen riktig vits med att ha dom innanför mitt fängelsestaket...

Sparrisen går även att flytta vid behov...så i vår när sparrisen tittar upp kommer jag att komma vandrande med min spade och kommer med arkeologisk noggrannhet (lol, it wont gonna happen, men iaf med lite försiktighet) kommer jag att gräva upp sparrisarna och flytta dom till det dike som jag gräver under våren.

Hur jag flyttar sparris och planterar ut dom återkommer jag till vid ett annat tillfälle, men se till att peta ner några fröer nu i vinter så att du har något att plantera ut i vår!

För att sparrisen ska kunna etablera ett ordentlig rotsystem behöver den få växa till sig i tre år utan att den skördas. Vissa säger att man kan ta några skott redan efter två år, men jag har faktiskt lyckats hålla mig och är nu påväg mot år nummer tre med de första plantorna jag sådde...

Här ser du en bild på min lilla sparrissäng, här står de äldsta plantorna som jag ska nypa något enstaka skott av under någon vecka under våren 2018... Dom fyller tre år nu i januari, så håll tummarna för att dom vill överleva. Det sägs att sparrisplantor kan leva upp mot 25 år om dom sköts väl, så att behöva vänta i tre år känns som en relativt liten ansträngning...

När du handlar hem årets fröer gör du alltså klokt i att klicka hem lite sparris också, sen frösår du den inomhus i samma veva som du sår chili och tomater.